Tisdag
Igår var vi i två byar sydöst om huvudstaden. Där består landskapet av mjuka kullar som bara rullar på. Det mesta är åkermark och det finns få skogar. I så fall är de oftast planterade små dungar av akazia. I norr lär det finnas landets enda, men små arealer av bokskog. Tallar finns också, men barrträd är inte naturliga i det här landet. Längs vägarna har man ofta planterat valnötsträd. Och så finns det fält med fruktträd och vingårdar. Skogarna ägs oftast av staten, medan all annan mark på något sätt tillhör byarna. Men nästan alla invånare av Moldavien har fått sig tilldelat en åkerlapp någonstans efter vändningen, även de som bor i städerna. I vissa områden fungerar samarbetet mellan bönderna och där har man lagt ihop fält och på så sätt fått upp lite storlek som kan skötas något så när rationellt, men just där vi var igår fungerade det inte så väl. Här var stora arealer helt enkelt obrukade. Möjligtvis att de gick och vallade sina kor och får eller getter där. Och det är klart, många stadsbor ger katten i att bry sig om sina marker också, så länge de har möjlighet att försörja sig på andra sätt.

Idag åkte vi åt andra hållet, mot den västra gränsen mot Rumänien. Här är landskapet mer dramatiskt. Kullarna höjer sig inte till berg, men ändå till något som kan ge branter och stup och där vägarna vindlar sig upp och ner i serpentiner. Vägarna ja, det är mer spår i landskapet, ingen asfalt eller betong. På sina ställen ser man tydlig att de kommer att likna vattenfall mer än vägar när det regnar. Här fanns det färre bilar, men så många fler hästvagnar. En asfalterad väg åkte vi dock, och det var en verklig gräslig väg. En raksträcka på en timme som med jämna mellanrum kantades av kors, där någon stackare hade blivit överkörd…men ingen här bär reflexer i mörker och bilarna har dåliga ljus. Plus att ljusen på grund av guppen sällan håller sig på vägbanan… jag såg det själv när vi åkte hem och det var mörkt. Bilisterna har inte en chans att se en mörkklädd människa gå i kanten…

Nåväl. Men annars är det verkligen fint här. Tyvärr var det lite disigt och min kamera fixar inte landskapsbilder, tyvärr. Mycket vingårdar här och det finns lite tillverkning av katrinplommon.

Min tolk hade fått strul i morse och var därför lite stressad när han hämtade mig. Vi skulle även plocka upp någon vid vägen och så blev det ingen lunchmat inhandlat idag. Vi träffade även här ortens borgmästare. I hand rum fanns det en väggprydnad, en termometer, som visade 10 grader. Han hade riggat upp en värmefläkt och jag blev trugad att sätt mig precis i blåsten av denna. Sen blev det palaver i fyra timmar. Men det var en smart och kvicktänkt man, det här. När han hade fått klart för sig vad vi var ute på lyste han upp som en sol. Han räknade snabbt ihop ortens resurser, kom fram till att detta inte räckte för att få lönsamhet i ett projekt, kom på andra saker, som dessutom skulle lösa ett miljöproblem som handlade om illegal dumpning av avfall. Sen funderade han snabbt igenom hur och vem som skulle sköta projektet….ja, där fanns det drag i galoscherna verkade det som. Det sa också min tolk, att folk i det här området var ökända för att vara flinka i att hitta sätt att försörja sig på. Hm. Fast jag tror, han menade något annat, egentligen.

Här blev vi trakterade med en kopp te och några kex. Då var klockan ett. Här fick jag också gå på toan – i en betongbunker som stod över en urinbrunn med hål i golvet rakt ner. Tappa inte mobilen här….. igår resulterade en fråga efter en toalett i ett nära sammanbrott hos borgmästaren, vilket löste sig när hans sekreterare förslog att vi skulle besiktiga ortens dagis…som visade sig hade en vattentaoalett. *s* Antagligen ortens enda…Och den skrubbades noga innan jag fick gå in… Men här var man inte så finkänslig.

Mer snack ända till tretiden. Då hade temperaturen i rummet höjts till 13 grader. Värmefläkten hade löst ut flera gånger och proppen hade gått två gånger också. Elkostnaden för detta spränger säkert representationsbudgeten för borgmästaren….

Sen åkte vi för att titta på en mjölkgård. Det var inte mycket att se, men bonden hade stora planer på ett stallbygge, korna i lösdrift inomhus och med gödselbehållare. Ovanligt ”modernt” för att vara Moldavien. Nog är de lite mer framåt i den här delen av landet….

Jag får korrigera lite om boendet i Moldavien. Det är alltså så att de flesta Moldaver äger sina lägenheter. Man köper lägenheten och betalar ett månatligt belopp för värme, sophämtning osv. I det beloppet ska även ingå reparationer för huset, men det räcker oftast in till, i alla fall vill få lägga det på att snygga till fasaden. De som inte har råd att köpa lägenhet kan ställa sig i kö för att få en statlig ägd lägenhet. Det brukar ta en 20 år, men då bor man under samma villkor, låg hyra likt den man skulle ha om man ägt lägenheten, men lägenheterna är mycket sämre och man har inget för att göra någonting vid den. Lägenheterna i Chisinau kostar ca 3000 kr per kvadratmeter.

Vi åkte hemåt vid halv fem. Några kex hade vi över från igår och en halv chokladkaka. Dessutom hade jag med mig ett äpple och en banan. Jag åt frukten och ett par kex och min tolk och vår följeslagare gick loss på fler kex och chokladen. Det var det vi åt idag. Inte en droppe vatten dessutom….var ska detta sluta?? *s*

Bensinen 95 kostar 7,80 SEK. Rätt ofta har mackarna även LPG och ibland t o m fordonsgas…men det finns inte så många gasbilar…?

Lite mer om politik…. Det finns en liten utbrytarrepublik här, Transnitsien. Denna provins längs den ukraninska gränsen i öster hålls av s k rebeller och, som det heter, ”är ett område som inte kontrolleras genom den moldaviska regeringen”. Där bor ca en miljon människor. Tydligen är det så att dessa rebeller ”matades upp” av ryssarna till att ställa sig mot den moldaviska regeringen. Sen blev detta en ursäkt för ryssarna att behålla kvar en del rysk militär på moldaviskt område – för att ”garantera skydd”. Skydd för vem är det frågan, men alla vet vad som hände med Georgien – så det pratas inte så mycket om Transnitsien…. Men så byggde Moldavien för ett antal år sen en ”minneslund” för de stupade i andra världskriget. Och i samma veva förklarade man ALLA stupade Moldaver till folkshjältar, även de som inte stupade i den ryska armén. Moldaverna stred på alla sidor nämligen, åt ryssar, rumäner, ukraina och åt sig själva…. Men under sovjet fick bara de hyllas som hade deltagit på den ryska sidan… ja, och detta monument sätter man då precis framför näsan för ryssarna i Transnitsien…på ett ställe där ett slag hade utkämpats och ryssarna fått på mössan… Nå, det är säkert bara propaganda…*s*