Lördag
Då har man landat i Moldavien. Resan gick bra på alla sätt. Hela Europa var täckt av ett tjockt molntäcke, så tyvärr såg jag inte mer än molnen ovanifrån. Men solen lyste helt underbart, så vad vill man mer…? Det var som ett vinterfjäll med blå himmel…*s* Och det blev som en blöt yllefilt varje gång man dök ner igen. Både Wien och Chisinau höljde sig i dimma. I Wien var det en grad och det ven en iskall vind. Chisinau hade ändå 5 plus att bjuda på. Uppehållet i Wien bjöd på lite dramatik precis i början, när en rysk tant trillade i slutet av en neråtgående rulltrappa och slog i huvudet. Tanten var lika bred som hög, och så låg hon där i slutet av rulltrappan och kom inte upp och det tryckte på folk bak/uppifrån… En rådig karl försökte lyfta upp henne bakifrån, men han fick ju inte fäste i rulltrappan och så var hon ju tung (tanten alltså)…andra stod där och glodde och ingen rörde sig..jag kom precis nerför trappan (kan man använda fötterna så bör man…*s*) och när jag såg att ingen rörde på sig så tog jag i framifrån och gemensamt lyfte vi bort tanten från trappan och drog nödbromsen. (Eller tvärtom) Hon hade slagit upp ett sår på huvudet och blödde nåt helt hemskt. Helt plötsligt vimlade det av folk i röda dräkter med walkie-talkies - flygplatspersonalen slog larm. Jösses, vilket pådrag det blev! Tanten grät och det tog en stund att förstå vilket språk hon pratade. Killen som fortfarande höll henne bakifrån snackade franska och alla andra försökte på engelska och tyska samtidigt. Ja, jag glömde också att slå över till tyska…men hann ändå med att fråga en kille med walkie-talkie (på tyska) om han ringt efter ambulansen. Jo, det hade han. Råkade nån ha en kompress eller pappersnäsdukar? Nä – och kan man tänka sig, jag som annars aldrig håller mig med sådant tantskrafs hade faktiskt plockat med mig en packe. Så, då kunde vi hejda blodbadet lite till en början i alla fall. Och så kom sjukvårdsgänget rullandes med en bår. Men de tokarna ville plocka mig med – för jag hade fått lite blod på handen. Nä, men då flydde jag! Nån måtta får det vara! Jag gick och tvättade händerna bara. Och sen hade jag fyra och en halv timme kvar att roa mig på flygplatsen…. Nåja, fönstershoppa. En massa meningslösa saker till allt för höga priser. Men nog fanns det saker som kunde locka till ett och annat skratt. Har ni varit inne i en shop för sexleksaker nån gång? Ja, har man inget annat att roa sig med, så…*asg* En latte kostade 3,4 euro! *visslar* Nä, det var jag för snål för. Jag sträckte mig så långt att köpa en liten flaska vatten (33 cl) för 2,7 spänn. Den fyllde jag flera gånger på toan…flyga gör törstig! Ja, jag är en snål jävel, jag vet.
Hursom. Till slut så landade vi i Chisinau. Och jag vet inte, men jag får lite allergiska reaktioner på öststatsmanéer. Bara jag ser dessa gråa gränspoliser med sina toalock till uniformsmössor så får jag gåshud…. ”Sovjet är död”, sa jag till mig själv, ”sovjet är död…. ” Och sen, så klart, ska killen i passkontrollen i all evighet vända och vrida på mitt pass. Snacka på ryska med gränspolisen som står bakom honom. Med sådär lätt irriterad röst. Alla andra bara lämnade passet och fick gå… för att till slut fråga ”is this your first visit in Moldova?” ”Yes it is.” Och så säger han bara ”have a nice time!” och lämnar tillbaka passet. ”Kiss my a…!” tänkte jag och sa: ”thank you very much!” jag har stått för länge i östtyska gränskontroller….en förlorad tid, som ingen längre kan föreställa sig. Men jag tillhör definitivt en skadad generation, inser jag…
Nå ja, inget att hänga läpp för, jag var ju inne. Vad nu ”inne” än må betyda. Mitt bagage var med – till och med det! – och vid utgången väntade min chaufför från hotellet. Det var ingen rostig Lada jag fick färdas i (som någon förutspådde), utan en hyfsad ny Renault Laguna med taskiga bromsar. Det skrek och visslade varje gång han använde dom – bromsbackarna var nog slut sedan länge…. En snabbkurs i bilkörning á la Moldova fick mig snabbt att inse att trafikregler här snarast är en rekommendation…här kör man när det är plats och är det inte plats så trycker man in sig dit man ska. Får man motorstop mitt i en korsning så parkerar man bilen där. Och då ska man veta att gatorna visserligen har belysning, men den lyser knappt upp sig själv ens. Men ingen blir sur för några bilar som står…nästa gång är det ens egen ju! Här är det ingen som skriver upprörda insändare i lokaltidningen, undertecknat med ”vän av ordning”…..
Min chaufför visade sig engelsktalande och upplyst i frågor om samhället och världen. Snabbt blev jag informerad om att Chisinau är Moldaviens huvudstad, den ligger precis där sju av landets län möttes. Den har 1 miljon invånare och är den tredje grönaste stad i Europa efter Kiev och Moskva. Ja, det var bara att tiga. Jag vet ett antal europeiska städer som påstår samma sak och t o m ligger i EUROPA också. Men det som verkligen är kul är ju det: Moldavien har 4,2 miljoner invånare. 1 miljon, dvs knappt 25% lever i Chisinau. Men 20% av landets befolkning lär leva utomlands, för det är enda sättet att tjäna pengar….vilka perspektiv! Mycket riktigt kunde han inte förklara för mig vad folk här levde av.. De som stannade kvar alltså. Staden har inga industrier, inget tillverkas här. Han visade mig stadens sevärdheter, en katedral i rysk-ortodox stil och ett köpcentra som var väldigt populär….jag kunde inte följa helt hans utläggningar, för jag bromsade intensivt mest hela tiden. Han körde som en – MOLDAV! Hjälp! Fotgångare har inte företräde här, kan jag meddela. Här får en akta hälarna…
Vi anlände till hotellet som ligger i slutet av Moldovas mesta Boulevard. Här byts upplysta flashiga fasader och hus som till synes står tomma. Fina restauranger och barer med cementskelett av påbörjade hus. Hotellet ligger i en radhuskomplex med en intressant arkitektonisk framtoning. Jag är glad att jag slipper beräkna köldbryggor här….kort kommer i morgon.
Tjejen i receptionen på hotellet (det står förövrigt inte ens på huset att det är ett hotell…) pratar inte ett ord engelska men är hajare på ryska. Min chaufför och hon hade en längre utläggning som jag inte förstod ett ord om, men de lät inte som vänner. Men på hans inrådan plockade hon fram en lapp så jag fick skriva in mig. Passet fick hon också se. Och nu fick jag en förklaring för vad som hade brydd gränspolisen: de fick inte ihop att jag hade ett svenskt pass och var född i Berlin! ”ah, emigranta”! Påstod jag. ”Da!” Efter detta utlägg på ryska suckade hon, lämnade tillbaka passet och plockade fram nyckeln till rummet. Chauffören drog sin väg efter att ha fått sina pengar. Rummet är helt ok, men hon fick jobba hårt lite till och förklara hur intemet funkar, frukost osv. Jag fick en sladd och några siffror på en lapp…ja, än har jag inte fått igång det på rummet. Men de har en dator i ett rum intill receptionen också. Jag har ju en vecka på mig….I rummet förefann jag en stycken radiator som var glödhet. Fönstret stod på glänt och i en hörna blänkte en (avstängd) luftvärmepump. Radiatorn saknade termostat. Den var bara bortplockat…Vattnet i kranen luktar klor värre än en gammal pool.
Sen gick jag på sightseeing. Klockan var sex, men de ligger en timme före. Och nej, det fanns inga kartor på den här byn…hon förstod nog inte vad jag ville. Nåja, det var ju bara att följa gatan. Det blev Chisinau by Rain dessutom.
Det jag la märke till:
Folk bor i mörka hus. I många hus lyser inte en enda lampa. Men det är oklart om husen står tomma, eller om bara tillräckligt många inte har betalat elen så att fastighetsägaren har stängt av elen för alla…fasaderna är fullklottrade med luftvärmepumpar. Så som det vid vissa fastigheter i Sverige finns en massa parabolantenner finns det här luftvärmepumpar fastsatta i fasaderna. En till varje lägenhet. Smack, bara att sätta dit. Det är minsann resurseffektivitet!*not* Mörka hus och mycket skumt belysta gator är ingen bra kombination – det blir MYCKET skumt! Och så bilisterna som kör som de ids…. Det finns trafikljus. Är det grönt för fotgängarna lyser det en grön gubbe och dessutom en räknare som räknar ner sekunderna tills det blir rött…vilket inte betyder att bilarna står still.
Var inne i en livsmedelsaffär. Priserna är lägre än hemma, utom på kött. Man kan köpa stora 3 l vattenflaskor och 2 l ölflaskor också. De kostar lika mycket. Lokalt vin kostar hälften mot ett medelvin på systemet, men all annan sprit är minst lika dyr. Men visst, man kan köpa den i mataffären. Men utbudet är så klart väldigt snålt. Det finns mycket med ryska bokstäver på, men även mycket tyskt. Folk här verkar dricka te. Butiken jag var i hade nästan två hyllor med te, men bara en halv med kaffe…
Ok, dags att spana in köpcentrat och få lite käk. Oj, tänkte jag när jag kom in. Om detta är Chisinaus pärla så …hm. Ja. Man möttes av en pool med fontäner, en gles plantering med gråa kontorsväxter och ett dike med ett stim kojkarpar. Runt detta höjde sig fyra våningar affärer. Men man får inte tänka sig affärer som hon oss, utan här är det mer montrar. Släta väggar med hyllor. Inget att gå in i. Och utanför sitter damer i högklackade stövlar vid ett skrivbord. Vill man titta på någonting, så pekar man på det, damen plockar fram och visar…och låser in det igen bakom glasdörrar…. Men det var en väldig kommers…. Restaurangen låg längst upp, men det fanns bara trappa till tredje våningen och en hiss, men den gick ända upp. Bara att det liksom inte gick att stå på tredje våning och tro att man kom in i den hissen nån gång. Den var knökfull alltid. Men folk knödde in sig ändå….bara vi svenskar som är så finkänsliga…så det var bara att trycka in sig på vinst och förlust. Restaurangen visade sig hade en karta på ryska och moldaviska. Ett gäng servitriser sprang runt som skållade råttor och de hade att göra! Men engelska, nej, det kunde de inte! Fast moldaviska är inte så svårt när man läser det, faktiskt. Spagetti, sallad, bira, vad behöver man mer kunna då?? Och så lite händer och fötter. Men se, de där moldaviska tjejerna var försiktiga. Bland gästerna raggade de upp en som kunde engelska. Han fick rekommendera en lokal öl…Sen spisade jag en tallrik pasta med köttsås. Ingen stor tallrik, viktväktarna hade nog blivit förtjusta. Det var kanske en tredjedel av vad Connys Kalaskök i Skara brukar lägga i en portion, men det kostade också bara en tredjedel. Biran kostade lika mycket och det var en halvliter 4,8% som var helt gudomligt. Salladen såg lite rädd ut där på tallriken, men nu ska man inte gnälla på petitesser! Hela måltiden gick loss på 38 svenska riksdaler! Och mätt blev jag också. Sen gick jag bort till livsmedelsaffären en gång till och köpte en dunk med vatten och lite annat smått och gott.
Så får vi se vad jag ska hitta på i morgon….
Då har man landat i Moldavien. Resan gick bra på alla sätt. Hela Europa var täckt av ett tjockt molntäcke, så tyvärr såg jag inte mer än molnen ovanifrån. Men solen lyste helt underbart, så vad vill man mer…? Det var som ett vinterfjäll med blå himmel…*s* Och det blev som en blöt yllefilt varje gång man dök ner igen. Både Wien och Chisinau höljde sig i dimma. I Wien var det en grad och det ven en iskall vind. Chisinau hade ändå 5 plus att bjuda på. Uppehållet i Wien bjöd på lite dramatik precis i början, när en rysk tant trillade i slutet av en neråtgående rulltrappa och slog i huvudet. Tanten var lika bred som hög, och så låg hon där i slutet av rulltrappan och kom inte upp och det tryckte på folk bak/uppifrån… En rådig karl försökte lyfta upp henne bakifrån, men han fick ju inte fäste i rulltrappan och så var hon ju tung (tanten alltså)…andra stod där och glodde och ingen rörde sig..jag kom precis nerför trappan (kan man använda fötterna så bör man…*s*) och när jag såg att ingen rörde på sig så tog jag i framifrån och gemensamt lyfte vi bort tanten från trappan och drog nödbromsen. (Eller tvärtom) Hon hade slagit upp ett sår på huvudet och blödde nåt helt hemskt. Helt plötsligt vimlade det av folk i röda dräkter med walkie-talkies - flygplatspersonalen slog larm. Jösses, vilket pådrag det blev! Tanten grät och det tog en stund att förstå vilket språk hon pratade. Killen som fortfarande höll henne bakifrån snackade franska och alla andra försökte på engelska och tyska samtidigt. Ja, jag glömde också att slå över till tyska…men hann ändå med att fråga en kille med walkie-talkie (på tyska) om han ringt efter ambulansen. Jo, det hade han. Råkade nån ha en kompress eller pappersnäsdukar? Nä – och kan man tänka sig, jag som annars aldrig håller mig med sådant tantskrafs hade faktiskt plockat med mig en packe. Så, då kunde vi hejda blodbadet lite till en början i alla fall. Och så kom sjukvårdsgänget rullandes med en bår. Men de tokarna ville plocka mig med – för jag hade fått lite blod på handen. Nä, men då flydde jag! Nån måtta får det vara! Jag gick och tvättade händerna bara. Och sen hade jag fyra och en halv timme kvar att roa mig på flygplatsen…. Nåja, fönstershoppa. En massa meningslösa saker till allt för höga priser. Men nog fanns det saker som kunde locka till ett och annat skratt. Har ni varit inne i en shop för sexleksaker nån gång? Ja, har man inget annat att roa sig med, så…*asg* En latte kostade 3,4 euro! *visslar* Nä, det var jag för snål för. Jag sträckte mig så långt att köpa en liten flaska vatten (33 cl) för 2,7 spänn. Den fyllde jag flera gånger på toan…flyga gör törstig! Ja, jag är en snål jävel, jag vet.
Hursom. Till slut så landade vi i Chisinau. Och jag vet inte, men jag får lite allergiska reaktioner på öststatsmanéer. Bara jag ser dessa gråa gränspoliser med sina toalock till uniformsmössor så får jag gåshud…. ”Sovjet är död”, sa jag till mig själv, ”sovjet är död…. ” Och sen, så klart, ska killen i passkontrollen i all evighet vända och vrida på mitt pass. Snacka på ryska med gränspolisen som står bakom honom. Med sådär lätt irriterad röst. Alla andra bara lämnade passet och fick gå… för att till slut fråga ”is this your first visit in Moldova?” ”Yes it is.” Och så säger han bara ”have a nice time!” och lämnar tillbaka passet. ”Kiss my a…!” tänkte jag och sa: ”thank you very much!” jag har stått för länge i östtyska gränskontroller….en förlorad tid, som ingen längre kan föreställa sig. Men jag tillhör definitivt en skadad generation, inser jag…
Nå ja, inget att hänga läpp för, jag var ju inne. Vad nu ”inne” än må betyda. Mitt bagage var med – till och med det! – och vid utgången väntade min chaufför från hotellet. Det var ingen rostig Lada jag fick färdas i (som någon förutspådde), utan en hyfsad ny Renault Laguna med taskiga bromsar. Det skrek och visslade varje gång han använde dom – bromsbackarna var nog slut sedan länge…. En snabbkurs i bilkörning á la Moldova fick mig snabbt att inse att trafikregler här snarast är en rekommendation…här kör man när det är plats och är det inte plats så trycker man in sig dit man ska. Får man motorstop mitt i en korsning så parkerar man bilen där. Och då ska man veta att gatorna visserligen har belysning, men den lyser knappt upp sig själv ens. Men ingen blir sur för några bilar som står…nästa gång är det ens egen ju! Här är det ingen som skriver upprörda insändare i lokaltidningen, undertecknat med ”vän av ordning”…..
Min chaufför visade sig engelsktalande och upplyst i frågor om samhället och världen. Snabbt blev jag informerad om att Chisinau är Moldaviens huvudstad, den ligger precis där sju av landets län möttes. Den har 1 miljon invånare och är den tredje grönaste stad i Europa efter Kiev och Moskva. Ja, det var bara att tiga. Jag vet ett antal europeiska städer som påstår samma sak och t o m ligger i EUROPA också. Men det som verkligen är kul är ju det: Moldavien har 4,2 miljoner invånare. 1 miljon, dvs knappt 25% lever i Chisinau. Men 20% av landets befolkning lär leva utomlands, för det är enda sättet att tjäna pengar….vilka perspektiv! Mycket riktigt kunde han inte förklara för mig vad folk här levde av.. De som stannade kvar alltså. Staden har inga industrier, inget tillverkas här. Han visade mig stadens sevärdheter, en katedral i rysk-ortodox stil och ett köpcentra som var väldigt populär….jag kunde inte följa helt hans utläggningar, för jag bromsade intensivt mest hela tiden. Han körde som en – MOLDAV! Hjälp! Fotgångare har inte företräde här, kan jag meddela. Här får en akta hälarna…
Vi anlände till hotellet som ligger i slutet av Moldovas mesta Boulevard. Här byts upplysta flashiga fasader och hus som till synes står tomma. Fina restauranger och barer med cementskelett av påbörjade hus. Hotellet ligger i en radhuskomplex med en intressant arkitektonisk framtoning. Jag är glad att jag slipper beräkna köldbryggor här….kort kommer i morgon.
Tjejen i receptionen på hotellet (det står förövrigt inte ens på huset att det är ett hotell…) pratar inte ett ord engelska men är hajare på ryska. Min chaufför och hon hade en längre utläggning som jag inte förstod ett ord om, men de lät inte som vänner. Men på hans inrådan plockade hon fram en lapp så jag fick skriva in mig. Passet fick hon också se. Och nu fick jag en förklaring för vad som hade brydd gränspolisen: de fick inte ihop att jag hade ett svenskt pass och var född i Berlin! ”ah, emigranta”! Påstod jag. ”Da!” Efter detta utlägg på ryska suckade hon, lämnade tillbaka passet och plockade fram nyckeln till rummet. Chauffören drog sin väg efter att ha fått sina pengar. Rummet är helt ok, men hon fick jobba hårt lite till och förklara hur intemet funkar, frukost osv. Jag fick en sladd och några siffror på en lapp…ja, än har jag inte fått igång det på rummet. Men de har en dator i ett rum intill receptionen också. Jag har ju en vecka på mig….I rummet förefann jag en stycken radiator som var glödhet. Fönstret stod på glänt och i en hörna blänkte en (avstängd) luftvärmepump. Radiatorn saknade termostat. Den var bara bortplockat…Vattnet i kranen luktar klor värre än en gammal pool.
Sen gick jag på sightseeing. Klockan var sex, men de ligger en timme före. Och nej, det fanns inga kartor på den här byn…hon förstod nog inte vad jag ville. Nåja, det var ju bara att följa gatan. Det blev Chisinau by Rain dessutom.
Det jag la märke till:
Folk bor i mörka hus. I många hus lyser inte en enda lampa. Men det är oklart om husen står tomma, eller om bara tillräckligt många inte har betalat elen så att fastighetsägaren har stängt av elen för alla…fasaderna är fullklottrade med luftvärmepumpar. Så som det vid vissa fastigheter i Sverige finns en massa parabolantenner finns det här luftvärmepumpar fastsatta i fasaderna. En till varje lägenhet. Smack, bara att sätta dit. Det är minsann resurseffektivitet!*not* Mörka hus och mycket skumt belysta gator är ingen bra kombination – det blir MYCKET skumt! Och så bilisterna som kör som de ids…. Det finns trafikljus. Är det grönt för fotgängarna lyser det en grön gubbe och dessutom en räknare som räknar ner sekunderna tills det blir rött…vilket inte betyder att bilarna står still.
Var inne i en livsmedelsaffär. Priserna är lägre än hemma, utom på kött. Man kan köpa stora 3 l vattenflaskor och 2 l ölflaskor också. De kostar lika mycket. Lokalt vin kostar hälften mot ett medelvin på systemet, men all annan sprit är minst lika dyr. Men visst, man kan köpa den i mataffären. Men utbudet är så klart väldigt snålt. Det finns mycket med ryska bokstäver på, men även mycket tyskt. Folk här verkar dricka te. Butiken jag var i hade nästan två hyllor med te, men bara en halv med kaffe…
Ok, dags att spana in köpcentrat och få lite käk. Oj, tänkte jag när jag kom in. Om detta är Chisinaus pärla så …hm. Ja. Man möttes av en pool med fontäner, en gles plantering med gråa kontorsväxter och ett dike med ett stim kojkarpar. Runt detta höjde sig fyra våningar affärer. Men man får inte tänka sig affärer som hon oss, utan här är det mer montrar. Släta väggar med hyllor. Inget att gå in i. Och utanför sitter damer i högklackade stövlar vid ett skrivbord. Vill man titta på någonting, så pekar man på det, damen plockar fram och visar…och låser in det igen bakom glasdörrar…. Men det var en väldig kommers…. Restaurangen låg längst upp, men det fanns bara trappa till tredje våningen och en hiss, men den gick ända upp. Bara att det liksom inte gick att stå på tredje våning och tro att man kom in i den hissen nån gång. Den var knökfull alltid. Men folk knödde in sig ändå….bara vi svenskar som är så finkänsliga…så det var bara att trycka in sig på vinst och förlust. Restaurangen visade sig hade en karta på ryska och moldaviska. Ett gäng servitriser sprang runt som skållade råttor och de hade att göra! Men engelska, nej, det kunde de inte! Fast moldaviska är inte så svårt när man läser det, faktiskt. Spagetti, sallad, bira, vad behöver man mer kunna då?? Och så lite händer och fötter. Men se, de där moldaviska tjejerna var försiktiga. Bland gästerna raggade de upp en som kunde engelska. Han fick rekommendera en lokal öl…Sen spisade jag en tallrik pasta med köttsås. Ingen stor tallrik, viktväktarna hade nog blivit förtjusta. Det var kanske en tredjedel av vad Connys Kalaskök i Skara brukar lägga i en portion, men det kostade också bara en tredjedel. Biran kostade lika mycket och det var en halvliter 4,8% som var helt gudomligt. Salladen såg lite rädd ut där på tallriken, men nu ska man inte gnälla på petitesser! Hela måltiden gick loss på 38 svenska riksdaler! Och mätt blev jag också. Sen gick jag bort till livsmedelsaffären en gång till och köpte en dunk med vatten och lite annat smått och gott.
Så får vi se vad jag ska hitta på i morgon….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar