Måndag
Blev hämtad av min kontaktperson vid nio. Jag hade inte en aning hus han såg ut och tänkt mig allt mellan en äldre stel rysk gubbe och en kedjerökande ung slyngel. Det visade sig vara en rundlagd jovial äldre farbror med mycket humor. Och så var han från Ukraina. Vi åkte med en bil utan stötdämpare till hans kontor och där hade vi ett längre snack med hans chef som var en medelålders moldaviska. Ovanligt nog inte i högklackade lackstövlar som är sista modet här (också), utan lågskor och nästan ”bonnig” klädsel. Hon pratade engelska som en kulspruta. Tack, tack, tack, prrrrutttt, tack, tack…. Trevlig kvinna annars. Och sen ett ännu längre snack med farbrodern igen. Båda var måna om att jag skulle inse vad jag skulle möta och de hade inte överdrivit. Jag hade räknat med någonting i stil med Sverige på 20-talet. Men Sverige på 20-talet var ett välmående samhälle jämfört med Moldavien idag.

Här får en regering försiktigt tassa fram. Ryssland håller landet i en hård skruvstock. Jaa, ni får väl göra som ni vill, nu när ni är självständiga, men tittar ni för mycket åt NATO-hållet kanske vi inte köper ert vin nästa år…. Självklart ska ni spara energi och minska koldioxidutsläppen som alla andra, men om ni låter bli att köpa vårt naturgas så kanske….. Så det finns en klyfta mellan vad regeringen säger och vad de gör, stadsregeringen i Chisinau kanske gör tvärtemot både vad regeringen säger och gör och alla andra små borgmästare i sina byar runtom i landet, de litar inte på någon och följer sina egna dagordningar. Och befolkningen har för länge sedan tappat förtroendet för allt vad stadsmakter heter, de får se till att klara sig själv. Ofta innebär det att någon i familjen får bege sig utomlands för att tjäna pengar och skicka det till familjen därhemma. Nu kanske man skulle tro att staten förlorar på detta, men mest sannolikt skickas det mer pengar hem än vederbörande hade kunnat tjäna ihop hemma – och familjen får mer pengar att spendera. Därför tjänar staten på att ha 20% av sin befolkning utomlands. Men det är också en negativ selektion av folk. För vilka är det som lämnar, vilka är de som stannar?

Det finns ingen som helst tillverkande industri i landet. Förr fanns det sovjetiska fabriker som tillverkade åt ryska militären. Dom är köpcentra idag. Eller rivna. Det finns knappt folk som verkligen kan göra någonting, för något som heter yrkesutbildning finns inte. Antingen studerar ungdomarna och sticker så fort de kan eller så stannar de kvar som olärd arbetskraft eller så åker de för att tvätta tvätt och städjobb i Italien.

Synnerligen uppmuntrande. Men som sagt, man får inte glömma att dessa förhållanden enbart upprör de som vet hur det skulle kunna vara. För de som finns där är det vardag. Inget att grubbla över. That’s life, liksom. Det går att leva här och det går att leva hyfsat bra trots allt.

Nåja. Vi åkte till två byar där vi satt i möte med respektive borgmästare och gick igenom vadd et var jag var här för att göra. Det vill säga, jag satt och lyssnade på en massa prat på ryska och moldaviska och min tolk skötte snacket. Men konstigt nog, lyssnar man tillräckligt länge är det nästan så man börjar fatta vad de säger.... Vi fick i alla fall ihop lite av de uppgifter jag behövde. Så väl.

Ja, vad ska jag säga om landsbygden. Efter sovjets fall har de stora kollektivjordbruken splittrats upp i en massa småbitar som förvaltas av byarna. varje hushåll äger några hektar, men då uppdelat på "åkerjord", "grönsakslandsjord", "bete", "grasland", "vingård" osv. Så varje jordplätt blir väldigt litet och fullständig omöjlig att sköta med maskiner. Gatorna i byarna är stampad lerjord, ojämna med djupa hål i. Regnar det blir allt till välling. Är det mörkt finns inte en lampa - och inne i husen sparar man på elen och sitter i mörker... I de två borgmästarhusen satt vi med ytterkläderna på. Ute är det fem grader och det märks ingen skillnad när man går ut. det här är fullständig normal, alltså. Så det var helt rätt att ta med sig underställen....Och här bjuds man inte till fika....*s* Husen är gråa ruckel, men även här blandat med nästan modernt om familjen har någon som skickar hem pengar från utlandet. Och det där är problemet. Många ger katten i att bruka sin jord, de klarar sig ändå tack vare den som jobbar utomlands... Många har en eller två hushållskor, de vallas ute och är inne på stall kanske 4 månader. Magra ser de ut och om de mjölkar en femtedel av de en genomsnittlig svensk ko mjölkar skulle jag bli förvånad. Men så klart, de får ju ingen mat heller...

Det fick inte heller vi. Vi hade tagit med några mackor, men alla möten gjorde att vi inte åt förrän vid tretiden och då hade jag ätit frukost vid åtta. Idag åt jag på en riktig restaurang, men se, där var priserna på svenskt nivå...så det är inte billig alltid här....
Det här landet är full av kontraster....

Vägarna på landsbygden är breda - och där slutar det positiva. Det är bucklor och skyttegravar, hål och kor. När det är mörkt ser man knappt någonting innan det säger DONK i hela bilen och man rasslat ner i ett svart hål....inte konstig att stötdämparna är slut på alla bilar....

Förresten trafik. I söndags var det ju många bilar på gatorna, men idag var trafiken i Chisinau precis helt hysteriskt. Möjligtvis kan man jämföra det med Paris eller Rom. Jag sa det där om trafikregler som en rekommendation till min chaufför. Han bara grinade och sa "not a recommendation exactly, more as a suggestion..." Och mitt i allt springer folk...en himla massa folk...