tisdag 9 december 2008

Så här efteråt....

Det finns så mycket att berätta att man aldrig tycks hinna med. Och mycket läsning blir det ju...*s* Men några osorterade reflektioner kan jag ju bjuda på...

Det finns en hel del stavfel *ber om ursäkt*. Jag skriver fortare än fingrarna hänger med...jag ska rätta senare, nu är det mest att texten ska ut....hoppas ni står ut!


Är Moldavien ett fattigt land?
Ja, det beror på hur man definierar fattigdom. Visst är det fattigt. Framförallt i byarna. Att behöva lämna sitt land för att ta pigjobb och skicka hem de surt frövärvade slantarna, visst är det fattigt. Dessutom saknas ju den arbetskraften hemma och inga barn blir gjorda heller. Men samtidigt fick jag inte intrycket på att folket svälter i ren allmänhet. Det finns att köpa allt, men kanske inte alla har råd att köpa allt och inte genast. Folk i Chisinau är välklädda, bilarna är oftast inte äldre än 10 år. Många hus ser förfärligt skruttiga ut på utsidan. Men inställningen är att sten håller ute vind och regn - färg gör det inte bättre och då kan pengarna användas till nånting mer nödvändigt. Hellre köper man ett staket i betong... Men ingen verkar svälta. Det finns mat. Strax innan sovjet bröt ihop stiftade Gorbatschov en lag, där samtliga familjer i den gamla unionen fick en bit mark. Den gällde bara kort tid, så nya familjer som bildats efteråt får ingen mer mark från staten, men marken går att sälja och köpa efter behag. Därför har de allra flesta i alla fall en bit mark där de kan odla mat på. Vilket de flesta också gör. På den här marken har många byggt "sommarhus". Dom bildar ett slags byar ute på landet som skiljer sig i utseende från dom "riktiga" byarna genom att husen ligger längre isär. Så fattig, visst, men de har mark och sommarhus och odlar mycket av sin mat.... Barnen får gå i skolan. I byarna ofta 1-9 skolor, med alla barn i en eller två klasser, men ändå. Huruvida dessa skolor ger rätt att studera på högskolorna sen, vågar jag inte säga. Om det gör det kan man ju undra över högskolornas krav, visserligen. Vad vet jag. Det är abra det, att ha hus, mark, skolgång, kläder osv tycker jag inte är fattigt på ett sätt. Men det är fattigt på pengar att konsumera prylar med. Det är inte självklart med semester och en massa fritid. Ingen här lyfter skrot och sprallar sig trött om kvällarna direkt. Hur definieras fattigdom? Det finns många grader på den skalan, kan jag tycka.... Man kan leva ett gott liv även i Moldavien. Men alla lever säkerligen inte gott och många har precis det de behöver. Kanske, de mest saknar livskvalitet íi ett annat avseende än det pengar kan erbjuda. Samtidigt som andra aspekter bjuder på mer livskvalitet än vi har....ingen stressar ihjäl sig här...

Mer om mark och jord....
I de trakterna vi åkte runt på är jorden oftast en typ lättlera. Den är närmast bottenlöst, ett lager på flera meter. Det finns inte en sten någonstans. Den är enormt lättbrukat, näringsrikt och verka tåla många års slitage och utarmning på mullämnen. Det är väl därför man på många ställen inte gödslar och inte tycker det behövs heller. Under matjorden finns kalksten.

Efter sovjet delade staten upp de gamla kolschosernas marker och fördelade den till byarna. varje familj fick en bit mark, i förhållande till byns sammanlagda areal. i vissa byar blev det mer, i andra mindre. Men man fick inte EN bit mark, utan lite av åkerjord, lite vingård, lite frutodling, lite betesmark osv. Det gör att jordplättarna blir väldigt, väldigt små och närmast omöjliga att sköta rationellt. Bäst lyckas man i de byar där man kan komma överens att bruka vissa fält gemensamt. Men vill man inte så slipper man. Det medför att det finns få maskiner och mycket handarbete. Man odlar mest majs, vete, korn och solrosor. Råg är ingen gröda man gillar här. Vissa områden odlar även sockerbetor och potatis. När man skördar majs tar man hem hela plantan från fälten och ställer ihop plantorna i stackar. Det får djuren på vintern, stabbarna kastas. I vissa byar har man växthus med främst tomater. Och vin, mycket vin. Frutkodlingarna består utav äpplen, päron, plommon, persikor, aprikoser och valnötter. Men i många byar saknas arbetskraft för att sköta träden, så odlingarna förfalller sakta på många ställen. Ofta säljs hela skörden som den är. Några få konservfabriker eller fabriker där man torkar frukt finns kvar, men de är oftast bara igång några månader om året.

Djurhållningen....
Många hushåll håller sig med minst en hushållsgris. Den grisen får äta allt vad i Sverige går under "organiskt hushållsavfall". Det som inte grisarna äter, äter hönsen... Kanske hälften av familjerna i byarna har även var sin ko eller några får/getter. Dom vallas i utkanten av byn och äter mest gräs och väldigt lite kraftfoder. Korna mjölkar ca 5000 liter per år - en svensk ko ligger på minst 20 000 liter, men får betydligt mer mat också... stallperioden är ca 4 månader. I byarna går också flockar av gäss och änder.

Bypolitik...
Byarna är egenständiga förvaltningsenheter, som en kommun. Borgmästaren väljs av byborna, men jag vet inte hur det går till eller för hur länge. Inte heller vet jag vilken makt dessa borgmästare har, jag fick intrycket att det mest är en administrativ funktion mer än en strategisk. Det verkar inte heller finnas något som kan jämföras med vår kommunstyrelse/kommunfullmäktige. Men borgmästaren förvaltar den budgeten han får av distrikten, dvs länet. Budgeten delas ut av distrikten efter befolkningsantal och byns storlek. Budgeten skall i stort sett täcka kostnaden för skola och dagis. Älderomsorg vet jag inte, jag antar att de gamla sköts om inom familjerna. Och säg, är inte det på sätt och vis en form av rikedom....eller är det fattigt...?

I byarna finns det sällan mer än bostäder. Större byar kan ha en affär som man får tänka sig som en gammladags landhandel på 20-talet i Sverige. Där finns det lite av varje, men inte mycket lyx. Vi var inne i en sådan och köpte bröd och korv och en liten insaltad fisk som jag först trodde var Nors. men det var skarpsuill7sardiner från svarta havet. De liknade i smak och konsistens surströmming, men helt utan lukt.

Vad Moldaverna gör på sin fritid...
Ja, det här var en svår fråga för min ledsagare...det är väl så att få Moldaver egentligen har fritidsproblem. Är man bonde har man sällan det, och på något sätt är ju alla små bönder... Men man gillar att träffa släkt och vänner, lagar mat tillsammans och "umgås". Shoppa ägnar sig många åt, antingen mat på torgen eller mer och mer också prylar... Men för barnen finns det inte mycket att hitta på. Inget som måste "anordnas" i alla fall. Här kan man fortfaradne spela fotbioll på gatan....

Att vara ute i naturen är däremot inget koncept de känner sig familjär med. Det finns bara två floder vid gränserna och några konstgjorda små sjöar, så fiske är liksom ingen stor grej heller. Det finns inte mycket jaktbart vild. Lite hjort och vildsvin. Och så privata markplättar som nog är svåra att jaga på..

Moldavien som turistland?
Landskapet består utav mjuka kullar på max 400 meter höjd. Kullarna fortsätter i all oändlighet, tycks det, och eftersom det finns få skogar ser det snabbt ganska enformingt ut. Det är vingård på fruktträd i långa rader och lite gräsland och åkermark och så vingård igen och några gråa byar däremellan.... Nu var jag där i december och få landskap är så givande på den årstiden. Jag kan tänka mig att det är mycket vackert på våren, när allt är grönt och träden blommar eller på hösten när allt är moget. Lite av Toskana, kanske. Om bara Moldaverna hade en infrastruktur för att en turist skulle kkunna njuta av detta. För det finns det inget av. Kommer man som utböling in i byarna blir man snabbt varse om att man inte är populär. Att tälta någonstans kan inte anses vara säkert direkt. Så det är tvärstopp direkt. Inga matställen, ingen övernattning. så mycket vin det görs, men ingen vinprovning inte... Det jag kan tänka mig här är turridning. Det måste vara perfekt! Om abra man kan ordna allt anant. Men ett gäng turister som rider för skojs skull måste te sig mycket befängda av befolkningen....

Vägnätet
De stora vägarna har någon form av belägging av ett tunt lager asfalt eller betongplattor. De flesta vägarna är från sovjets tider och inte underhållet på längre än så. Och de har heller inget bärlager, utan ligger på den här mjuka leran. Inte konstig att vägen höjer sig och få hål eller sjunker ihop, betongplattorna spricker och förskjuts... Att åka bil här är alltid ett test på hur bra bilens stötdämpare är....Och så får man räkna med att bilen som kommer emot en när som helst kan köra över på ens egen sida för att undvika ett hål eller något som sticker upp. Plus att man ska hålla reda på sin egen vägbit... det är inte roligt... Lämnar man de stora vägarna kör man på jorden. Det är bra för hästar, mindre bra för bilar... Man möter en hel del hästkärror på landet...

Den allmänna ineffektiviteten....
Ett klart arv från sovjet. Effektivitet är inget honörsord. Det är nog t o m ett ganska okänd ord. I gamla öststater fanns ofta en inställning om att den som inte gör fel kan få beröm, kan få mer lön, kan bli hedrat. Den som gör fel kan bli av med allt. Den som inget gör gör inga fel heller.... lite så är det. Jag har sällan skådat så många människor som förbringar sitt liv med att sitta på en stol och tittar in i en vägg. Ett exempel var en av dagarna då vi skulle uppsöka ministeriet. Vi var halvvägs dit, då vi fick vända om för min ledsagare hade glömt bort numret till rummet där personen satt vi skulle träffa. Men, frågade jag, har de ingen reception? Jo, det fanns, men de visste inget om det som fanns i huset. Men vad gör dom där då, undrade jag. Ja....de släpper in och ut folk och ser till att ingen bär ut inventarierna. jaha. Som det visade sig satt det verkligen två stycker personer där i ingången. Tryckte på en knapp för att öppna en liten bygel som spärrade av ingången. Alla rum i det huset var sorgsamt låsta. Jag frågade hur många datorer eller bord som försvann på en vecka - att de fick ha två personer som vaktade...en, två, tjugo?? Nä, inte så många egentlgien. knappt något alls. Men skulle inte dom där två inte kunna få göra något mer än att hålla utkik på tjuvar som inte fanns? Nej, det förstod dom inte. Vad menade jag?? Så här var det på många ställen.... det värsta är, i byarna skikcar färäldrarna barnen in till städerna så fort de kan. De ska slippa bo kvar i byn. Men i stan lär sig barnen att det är ett fullt ok jobb att sitta på en stol och inte göra mer än så....

Inga kommentarer: